Sitter på jobbet, är här tidigare än vad jag brukar och får på så vis tid att tänka och tänka och tänka lite till. Och det enda jag kan tänka på är hur sjukt stark jag har varit dom senaste månaderna, för det har varit riktigt jobbiga månader för min del, och jag är så stolt för att jag har klarat av allting utan att fullständigt bryta ihop. Jag har vuxit så sjukt mycket i mig själv och jag känner inte alls igen mig, har inte behandlat det hela som jag trodde jag skulle gjort.